Midsommardagen - läst om RFSL
Jag har läst några olika artiklar och bloggar om "psykkriget" mellan Kristdemokraterna/KDU och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.
Under våren var det dags för den internationella dagen mot homofobi och RFSL Ungdom bjöd in företrädare för samtliga sju riksdagspartiers ungdomsförbund för att delta i manifestationer mot homofobi. Även KDU-ordföranden Ella Bohlin bjöds in och tackade ja, eftersom hon givetvis är emot att människor utsätts för våld och kränks pga. sin sexuella läggning.
Efter att Ella tackat ja drogs inbjudan dock tillbaka och RFSL motiverade detta med att Ella Bohlin och KDU är homofober och att det var ett misstag att en inbjudan överhuvudtaget hade skickats. Aftonbladet skrev en artikel om historien, med den träffande rubriken "KDU-fobi i RFSL"...
Vidare skrev Marcus Jonsson en artikel i Kristdemokraten om RFSL Ungdoms inställning till begreppet homofobi. Förbundsordföranden Alex Fridunger intervjuas och förklarar att Kristdemokraterna klassas som homofober pga motståndet mot homoadoptioner och lesbisk insemination.
Faktum är dock att kd inte är ensamma om detta ställningstagande. Innan riksdagen beslutade att godkänna en lag som tillåter homoadoptioner, skickades förslaget på remiss. Bland de remissinstanser som uppmanade riksdagen att säga nej till förslaget fanns bland andra BRIS, Rädda barnen, Barnombudsmannen, Sveriges psykologförbund, svenska läkarsällskapet och kammarrätten i Göteborg. Sex av sju riksdagspartier valde dock att inte lyssna på dessa. Kanske var de rädda att RFSL skulle stämpla dem som homofobiska?
Marcus Jonsson frågade Alex fridunger om Bris, BO, Rädda barnen och de andra remissinstanserna också är homofobiska. Och det tyckte Fridunger...
Under våren var det dags för den internationella dagen mot homofobi och RFSL Ungdom bjöd in företrädare för samtliga sju riksdagspartiers ungdomsförbund för att delta i manifestationer mot homofobi. Även KDU-ordföranden Ella Bohlin bjöds in och tackade ja, eftersom hon givetvis är emot att människor utsätts för våld och kränks pga. sin sexuella läggning.
Efter att Ella tackat ja drogs inbjudan dock tillbaka och RFSL motiverade detta med att Ella Bohlin och KDU är homofober och att det var ett misstag att en inbjudan överhuvudtaget hade skickats. Aftonbladet skrev en artikel om historien, med den träffande rubriken "KDU-fobi i RFSL"...
Vidare skrev Marcus Jonsson en artikel i Kristdemokraten om RFSL Ungdoms inställning till begreppet homofobi. Förbundsordföranden Alex Fridunger intervjuas och förklarar att Kristdemokraterna klassas som homofober pga motståndet mot homoadoptioner och lesbisk insemination.
Faktum är dock att kd inte är ensamma om detta ställningstagande. Innan riksdagen beslutade att godkänna en lag som tillåter homoadoptioner, skickades förslaget på remiss. Bland de remissinstanser som uppmanade riksdagen att säga nej till förslaget fanns bland andra BRIS, Rädda barnen, Barnombudsmannen, Sveriges psykologförbund, svenska läkarsällskapet och kammarrätten i Göteborg. Sex av sju riksdagspartier valde dock att inte lyssna på dessa. Kanske var de rädda att RFSL skulle stämpla dem som homofobiska?
Marcus Jonsson frågade Alex fridunger om Bris, BO, Rädda barnen och de andra remissinstanserna också är homofobiska. Och det tyckte Fridunger...
Midsommarafton - tankar om alliansen
Apropå den borgerliga alliansens enighet så har en tanke slagit mig:
Jämfört med valresultatet 2002 har alla borgerliga partier, utom moderaterna, backat i opinionsundersökningarna. Det kanske kan förklaras av att moderaterna gjorde ett katastrofval för fyra år sedan och att opinionen har "normaliserats" nu, men samtidigt kanske det är så att en enig allians med Reinfeldt som självklar ledare gör att moderaterna slukar de andra borgerliga partierna? Även om folkpartiet hoppar in och försöker profilera sig i varje fråga som dyker upp på dagordningen, så är det Reinfeldts åsikter som är intressantast för både media och väljare. Det är ju han som ska leda en eventuell borgerlig regering.
När enigheten går för långt och borgerligheten förvandlas till ett parti med fyra falanger, är det väl ganska naturligt att det är det ledande partiet som lockar väljare på de andras bekostnad? Och om alliansen vinner valet, vad händer då med de mindre borgerliga partierna? Det är intressant att titta på hur det gått i de tre tidigare valen där borgerligheten varit "regerande mästare".
1979 ökade moderaterna, medan c och fp backade. 1982 ökade m, medan c och fp backade. 1994 ökade m, medan stödet för c, fp och kd minskade. Om alliansen vinner regeringsmakten 2006 och Fredrik Reinfeldt blir statsminister, har man all anledning att tro på en upprepning i 2010 års val, Alltså att (m) går framåt på övriga borgerliga partiers bekostnad.
Jag tror alltså att moderaterna är alliansen stora - och enda - vinnare. Tyvärr har det borgerliga blocket ett ganska svårt dilemma här. Antingen går varje parti till val på sin egen politik och sossarna behåller makten därför att "borgarna aldrig kan enas", eller så bildar man en allians där skillnaderna mellan partierna suddas ut och bara ett av de fyra partierna (enligt min mening det sämsta) blir den stora vinnaren. De tre övriga partierna vinner kanske en plats i regeringen, men förlorar riksdagsmandat och riskerar att på sikt förlora sin plats i riksdagen.
Nej, oavsett resultatet i årets val hoppas jag att vi har fyra olika borgerliga alternativ 2010, eller ännu hellre tre. Jag kan nämligen inte se att Centern har någon plats i framtidens politik. Det är ett parti som bildades som ett intresseparti för jordbrukare på den tiden då Sverige var ett agrarsamhälle. Det var länge sedan.
Nu försöker c få in foten i storstäder, men jag tvivlar starkt på att de lyckas. Partiets rötter finns i jordbruksfrågor, och det är frågor som inte längre berör de svenska väljarna. Centerns kärnväljare är till stor del pensionerade småbönder - jag hörde nånstans att majoriteten av kärnväljarna är över 60 år och det säger en del om partiets framtidsutsikter. Snart ramlar c ur riksdagen och då är det kanske bättre att partiet löser upp sig själv först och medlemmarna går över till andra partier - då främst Kristdemokraterna, som är starka både inom glesbygds- och miljöfrågor.
Jag har aldrig sett någon statistik över vart centerns väljare har tagit vägen, men det är rimligt att tro att många de senaste decennierna har gått till miljöpartiet och Kristdemokraterna, som delvis profilerar sig på samma områden som centern, dvs. inom miljö- och glesbygdspolitik. Jag vill hellre ha tre borgerliga partier med varsin tydlig ideologi: ett socialliberalt, ett högerliberalt och ett kristdemokratiskt.
Jämfört med valresultatet 2002 har alla borgerliga partier, utom moderaterna, backat i opinionsundersökningarna. Det kanske kan förklaras av att moderaterna gjorde ett katastrofval för fyra år sedan och att opinionen har "normaliserats" nu, men samtidigt kanske det är så att en enig allians med Reinfeldt som självklar ledare gör att moderaterna slukar de andra borgerliga partierna? Även om folkpartiet hoppar in och försöker profilera sig i varje fråga som dyker upp på dagordningen, så är det Reinfeldts åsikter som är intressantast för både media och väljare. Det är ju han som ska leda en eventuell borgerlig regering.
När enigheten går för långt och borgerligheten förvandlas till ett parti med fyra falanger, är det väl ganska naturligt att det är det ledande partiet som lockar väljare på de andras bekostnad? Och om alliansen vinner valet, vad händer då med de mindre borgerliga partierna? Det är intressant att titta på hur det gått i de tre tidigare valen där borgerligheten varit "regerande mästare".
1979 ökade moderaterna, medan c och fp backade. 1982 ökade m, medan c och fp backade. 1994 ökade m, medan stödet för c, fp och kd minskade. Om alliansen vinner regeringsmakten 2006 och Fredrik Reinfeldt blir statsminister, har man all anledning att tro på en upprepning i 2010 års val, Alltså att (m) går framåt på övriga borgerliga partiers bekostnad.
Jag tror alltså att moderaterna är alliansen stora - och enda - vinnare. Tyvärr har det borgerliga blocket ett ganska svårt dilemma här. Antingen går varje parti till val på sin egen politik och sossarna behåller makten därför att "borgarna aldrig kan enas", eller så bildar man en allians där skillnaderna mellan partierna suddas ut och bara ett av de fyra partierna (enligt min mening det sämsta) blir den stora vinnaren. De tre övriga partierna vinner kanske en plats i regeringen, men förlorar riksdagsmandat och riskerar att på sikt förlora sin plats i riksdagen.
Nej, oavsett resultatet i årets val hoppas jag att vi har fyra olika borgerliga alternativ 2010, eller ännu hellre tre. Jag kan nämligen inte se att Centern har någon plats i framtidens politik. Det är ett parti som bildades som ett intresseparti för jordbrukare på den tiden då Sverige var ett agrarsamhälle. Det var länge sedan.
Nu försöker c få in foten i storstäder, men jag tvivlar starkt på att de lyckas. Partiets rötter finns i jordbruksfrågor, och det är frågor som inte längre berör de svenska väljarna. Centerns kärnväljare är till stor del pensionerade småbönder - jag hörde nånstans att majoriteten av kärnväljarna är över 60 år och det säger en del om partiets framtidsutsikter. Snart ramlar c ur riksdagen och då är det kanske bättre att partiet löser upp sig själv först och medlemmarna går över till andra partier - då främst Kristdemokraterna, som är starka både inom glesbygds- och miljöfrågor.
Jag har aldrig sett någon statistik över vart centerns väljare har tagit vägen, men det är rimligt att tro att många de senaste decennierna har gått till miljöpartiet och Kristdemokraterna, som delvis profilerar sig på samma områden som centern, dvs. inom miljö- och glesbygdspolitik. Jag vill hellre ha tre borgerliga partier med varsin tydlig ideologi: ett socialliberalt, ett högerliberalt och ett kristdemokratiskt.
Ännu en bostadsaffär...
Igår avslöjades att den socialdemokratiske tidigare bostadsministern Lars-Erik Lövdén gör ett miljonklipp genom att köpa loss sin hyresrätt på Östermalm för 1.7 miljoner kr, när lägenheten på marknaden skulle värderas till det dubbla. Samme Lövdén kämpade som minister för hyresrätter och emot utförsäljning av allmännyttan...
Han fick lägenheten från Stiftelsen Allmänna Barnhuset, med Ingela Thalén (s) som ordförande - en stiftelse som även tidigare uppmärksammats för att hyra ut lägenheter till ledande socialdemokrater som slunkit förbi bostadskön.
Göran "Den Store Rorsmannen" Persson kommenterade enligt Svd affären med följande visdomsord:
– Han måste ha någonstans att bo, karln, säger Persson på väg in till partiledardebatten i riksdagen.
I stället kritiserar han de borgerliga partiernas bostadspolitik, som enligt Persson, är orsaken till att hyresrätterna säljs ut.
Va?? Lars-Erik Lövdén har ju redan någonstans att bo! Han är landshövding i Hallands län och har sitt residens på ett slott i Halmstad. Han är inte ens skriven på adressen på Östermalm.
Att sedan skylla affären på borgerlig bostadspolitik är ju bara patetiskt. Är det borgarna som styr i Sverige? Nej. Är det borgarna som styr i Stockholm? Nej!
Kan inte socialdemokrater ta ansvar i stället för att alltid skylla sin egen maktfullkomlighet och girighet på oppossitionen?
Han fick lägenheten från Stiftelsen Allmänna Barnhuset, med Ingela Thalén (s) som ordförande - en stiftelse som även tidigare uppmärksammats för att hyra ut lägenheter till ledande socialdemokrater som slunkit förbi bostadskön.
Göran "Den Store Rorsmannen" Persson kommenterade enligt Svd affären med följande visdomsord:
– Han måste ha någonstans att bo, karln, säger Persson på väg in till partiledardebatten i riksdagen.
I stället kritiserar han de borgerliga partiernas bostadspolitik, som enligt Persson, är orsaken till att hyresrätterna säljs ut.
Va?? Lars-Erik Lövdén har ju redan någonstans att bo! Han är landshövding i Hallands län och har sitt residens på ett slott i Halmstad. Han är inte ens skriven på adressen på Östermalm.
Att sedan skylla affären på borgerlig bostadspolitik är ju bara patetiskt. Är det borgarna som styr i Sverige? Nej. Är det borgarna som styr i Stockholm? Nej!
Kan inte socialdemokrater ta ansvar i stället för att alltid skylla sin egen maktfullkomlighet och girighet på oppossitionen?