Midsommarafton - tankar om alliansen

Apropå den borgerliga alliansens enighet så har en tanke slagit mig:
Jämfört med valresultatet 2002 har alla borgerliga partier, utom moderaterna, backat i opinionsundersökningarna. Det kanske kan förklaras av att moderaterna gjorde ett katastrofval för fyra år sedan och att opinionen har "normaliserats" nu, men samtidigt kanske det är så att en enig allians med Reinfeldt som självklar ledare gör att moderaterna slukar de andra borgerliga partierna? Även om folkpartiet hoppar in och försöker profilera sig i varje fråga som dyker upp på dagordningen, så är det Reinfeldts åsikter som är intressantast för både media och väljare. Det är ju han som ska leda en eventuell borgerlig regering.
När enigheten går för långt och borgerligheten förvandlas till ett parti med fyra falanger, är det väl ganska naturligt att det är det ledande partiet som lockar väljare på de andras bekostnad? Och om alliansen vinner valet, vad händer då med de mindre borgerliga partierna? Det är intressant att titta på hur det gått i de tre tidigare valen där borgerligheten varit "regerande mästare".
1979 ökade moderaterna, medan c och fp backade. 1982 ökade m, medan c och fp backade. 1994 ökade m, medan stödet för c, fp och kd minskade. Om alliansen vinner regeringsmakten 2006 och Fredrik Reinfeldt blir statsminister, har man all anledning att tro på en upprepning i 2010 års val, Alltså att (m) går framåt på övriga borgerliga partiers bekostnad.
Jag tror alltså att moderaterna är alliansen stora - och enda - vinnare. Tyvärr har det borgerliga  blocket ett ganska svårt dilemma här. Antingen går varje parti till val på sin egen politik och sossarna behåller makten därför att "borgarna aldrig kan enas", eller så bildar man en allians där skillnaderna mellan partierna suddas ut och bara ett av de fyra partierna (enligt min mening det sämsta) blir den stora vinnaren. De tre övriga partierna vinner kanske en plats i regeringen, men förlorar riksdagsmandat och riskerar att på sikt förlora sin plats i riksdagen.

Nej, oavsett resultatet i årets val hoppas jag att vi har fyra olika borgerliga alternativ 2010, eller ännu hellre tre. Jag kan nämligen inte se att Centern har någon plats i framtidens politik. Det är ett parti som bildades som ett intresseparti för jordbrukare på den tiden då Sverige var ett agrarsamhälle. Det var länge sedan.
Nu försöker c få in foten i storstäder, men jag tvivlar starkt på att de lyckas. Partiets rötter finns i jordbruksfrågor, och det är frågor som inte längre berör de svenska väljarna. Centerns kärnväljare är till stor del pensionerade småbönder - jag hörde nånstans att majoriteten av kärnväljarna är över 60 år och det säger en del om partiets framtidsutsikter. Snart ramlar c ur riksdagen och då är det kanske bättre att partiet löser upp sig själv först och medlemmarna går över till andra partier - då främst Kristdemokraterna, som är starka både inom glesbygds- och miljöfrågor.
Jag har aldrig sett någon statistik över vart centerns väljare har tagit vägen, men det är rimligt att tro att många de senaste decennierna har gått till miljöpartiet och Kristdemokraterna, som delvis profilerar sig på samma områden som centern, dvs. inom miljö- och glesbygdspolitik. Jag vill hellre ha tre borgerliga partier med varsin tydlig ideologi: ett socialliberalt, ett högerliberalt och ett kristdemokratiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback